Det blev inte riktigt som planerat i går, det blev cityfesten ändå. Och min faster kom hit och följde med dit, sen tappade hon bort min mor och gick vilse i gävle..

Som om jag inte trodde att det kunde bli värre...
Morgonen kunde ju verkligen ha fått börja bättre kan jag tycka..
En stackars skärrad Niklas pratade med anlo och berättade att min kusin förtillfället (kl sex, sju i morse var på väg in till akuten med ambulans). Tagit piller som inte är bra, och kollapsat. Gick inte att få liv i honom, hur mycket han än slog på honom..
Inne på akuten skickade de han till intensiven.. Reagerade inte på smärta ingenting, jag kunde knappt koncentrera mig på jobbet... Ville egentligen vara där, men på ett sätt ändå inte..
Vid tre tiden vaknade han upp i alla fall (tack och lov för det)...

Skapligt less på detta, det är synd att man inte kan hjälpa människor ibland.. Men om dom inte vill själva, då finns det ju inte så mycket man kan göra.
Så grymt jävla besviken bara, trodde verkligen att det hade blivit bättre. Trodde och hoppades, men som vanligt (att jag aldrig lär mig, vad är det för fel på mig?) hade jag fel.