Någonsin vara helt frisk?
Precis när mitt hår börjat växa ut igen (efter den misslyckade hårfärgningen som resulterade i sönderbränd hårbotten och sedan tappade jag fläckvis med hår, verkligen MASSOR av det också) och vickan gav mig smeknamnet "stubben" för att jag hade en "klump" hårstrån som stod rakt upp efter att jag duschat så var jag riktigt nöjd. Jag kände att, guud vad skönt, efter allt jävla strul som varit efter den där hårfärgningen plus allt jävla annat som gjorde mig till stamkund på sjukhuset så kändes det skönt att vara frisk..
Men hur länge varade den lyckan?
Det började med att det förra veckan började dyka upp sådana där brännskador på öronen (lika dana som efter hårfärgningen fast mildare), jag funderade på vad det kunde bero på. Jag och Marlene kom fram till att det troligtvis berodde på att jag  bytt schampo till gliss (som är väldigt starkt fick jag veta) så nu har jag slutat med det.
Men inte nog med det, efter helgen nu här så har jag fått en massa konstiga små utslag på kroppen.. Desperat ringde jag hem till mamma, där jag fick höra att min syster har fått lika dant (hon och jag är väldigt känsliga människor har vi kommit fram till, reagerar på det mesta). Hon hade besökt sjukhuset, de kunde inte svara på varför de kommet eller vad det var.
greaat.

Som sagt, får jag någonsin vara helt frisk och normal?